Det blåser nya vidnar och det blåser snabbt:

Efter att jag på felaktiga grunder bojkottats som funktionär på Kinds skyddstävling hösten 07 av ordföranden Lena Josefsson, något hon bestrider och bortförklarar, har jag tappat intresset för klubbarbetet.

Det är inte synd om mig på något sätt, men när man som funktionär sedan över 35 år, alltid ställt upp för klubben och dessutom sysslat med utbildning av domare och tävlingsledare sedan tidigt -80 tal, plötsligt utsätts för massiv beskyllning att man inte vet vad man talar om, blir man lite luttrad.

Klicka  >  

Jag har varit domare sen -80 och har på den tiden haft en del intressanta uppdrag:
Bl.a. Bruks SM -90, Tjänstehund-SM -92, -94 och -95
Skydds på Nordiska 2000 och Norska IPO-mästerskapen 2001.
Dessutom har jag även dömt Utmaningen och Classicern.

En ny dimension till domaruppdragen  fick jag 1996 när  jag som 3:e person i Sverige auktoriserades som IPO/BHP domare.
Den relativt exakta vetenskapen som det svenska regelverket är uppbyggt på får ge vika för en mycket större känsla för det arbete ekipaget presterar. Bl. a. dels beroende på i vilken klass man prövas.

Den internationelle domaren har en betydligt större frihet i sitt synsätt, vilket med automatik även medför ett betydligt större ansvar. Man kan inte fråga en IPO-domare att "om hunden gör si eller så, vad blir det för betyg". I det fallet blir svaret "visa mig så skall jag tala om det för dig". En filosofi som kan vara nog så frustrerande när man har vårt "facit"-regelverk i ryggraden.

Tyvärr är det så att även denna för Sverige nya tävlingsformen skapar motsättningar.  Så istället för att acceptera att det finns fler saker som berikar vårt vetande ger man utryck för mycket bestämda åsikter om sånt man egentligen inte har en susning om.