– eller vådan av att ha arbetat på postorder för länge!

 

Det finns saker man kommer till insikt med. En del saker går in snabbt medan andra saker av någon anledning tar längre tid att komma underfund med.

Något jag med stor förbittring kommit underfund med är att jag nått något som jag döpt till pryltaket. Detta eftersom jag inte känner något annat namn – lika lite som jag känner någon annan som drabbats av det.

Det hela slog mig som en blixt från klarblå himmel. Jag insåg i ett anfall av klarsinne att jag nått pryltaket. Fler prylar kolliderar med rent praktiska problem plus att man faktiskt inte har tillgång till mer än 24 timmar/dygn. Har man dessutom heltidsarbete, är det i sig en kraftig inskränkning till att inte kunna skaffa fler prylar. Dom 8 timmar om dan vore bra att ha annars.  

 

Dvs. hur gärna man än vill kan man bara använda ett visst antal prylar åt gången pga. fysiska eller mentala begränsningar. Skall jag t.ex. ut med hunden, laddar jag på med fullt kit, dvs. häftigaste fritidskläderna, byxor fullproppade med benfickor vilket är en nödvändighet för att få med allt. Det blir mobiltelefon, klocka med kompass, kikare, kamera, videokamera bärbar CD, överlevnadskniv, Ray-Ban, plus lite träningsprylar till hunden. Är det mulet kan jag med gott samvete ta ett av mina 12 regnställ. Givetvis Gore-tex skor. Ryggsäck med inbyggd stol är ett måste. GPS så att man hittar tillbaka. Precis på väg, kommer man på att det är bättre med senaste mountainbiken istället. Där finns en stor cykelväska som man kan ha bra-att-ha-grejor i. Rostfri termos kylväska, hopfällbart primuskök eller annat man inte kan vara utan.

 

Väl hemkommen är det dags för lite avkoppling. Jag sätter på 3 tv-apparater för att inte missa det senaste samtidigt som jag lyssnar på mina 2 nyaste cd – på en gång. E-post och senaste på Internet går man snabbt över eftersom man har nätverk och inte behöver nöja sig med bara en dator. För säkerhets skull kopplar jag upp mig till jobbet också, så jag vet vad som måste göras till dan efter.

En sväng till pistolskjutbanan lockar. Lite svårt att välja bland pistolerna eftersom man bara har två händer. Halvägs framme får jag vända eftersom jag glömde ta med pilbågen.

 

Bilarna skulle behöva tvättas, men det får vara eftersom jag inte kan bestämma mig för vilken jag skall börja med. Jag konstatera i alla fall att växterna på framsidan slokar för att batterierna i bevattningsautomatiken är slut och att den automatiska slangvindan har hängt sig.

Efteråt slötittar jag lite på de 6400 textsidor som finns på mina 280 TV kanaler. Ja, inget nytt där heller!

Lite disträ går jag för att ta en öl eftersom jag inte hittar någon av mina 16 korkskruvar. Sedan har jag svårt bestämma mig om jag skall sitta i hörnsoffan i stora rummet eller lilla soffan i rummet intill. Jag halsar ölen stående på bakaltanen men går över till framsidan för att se varför soljalusierna inte är fördragna. Samtidigt sätter jag på infravärmen ifall jag skulle sitta ute senare på kvällen.

 

Så är det mest hela tiden. Jag vet inte hur andra har det, men pryltaket är för mig ett för länge sedan passerat stadium. Dessutom gör alla aktivitetsalternativ att man lätt drabbas av beslutsångest.

Ibland blir jag less och funderar på att åka ifrån alltihop. Då till en enslig plats och tälta och bara kolla solnedgången. Men jag har svårt att bestämma om jag skall ta kupoltältet eller 6-mannatältet. Där får man plats med mer prylar. Husvagnen är i och för sig ett kraftigt alternativ, för då kan jag ta med gummibåten eftersom kompressorn får plats.

Ja, jag får se hur jag gör…