Life can bee so easy (Izze)!

Tidigt 80-tal fick jag en hund som kom att betyda mycket för mig. I princip var han bara något mer än medel, men vi hade en otrolig kommunikation och tävlingsmässigt nådde vi vissa framgångar.

Korad 229 p, 1:a öppen klass, 13 brukscert, 5 avkommer på samma Bruks-SM och frisk hela livet. Vid 12 års ålder kunde han fortfarande lätt hoppa över en herrcykel.

I min enfald trodde jag att det var så det var. Tyvärr blev jag ganska snart varse att det inte vare så lätt. Efter Solo, som hunden hette, följde hund på hund med mer eller mindre påtagliga brister. Bl.a. lyckades jag med konststycket att få 2 hundar med testikelfel på raken. Klåda, HD t.o.m. mentala defekter lyckades jag samla på mig.

Allt ändrade sig våren -05 när jag träffade IZZE med kennelnamnet Treböken. Två dagar efter hemkomsten sade jag "att här är det helt klart Solovarning" och på den vägen är det. Trevlig, pigg, lyhörd, skapligt snygg, bra förröntgen, ingen klåda. Nu gäller bara att se till att det håller hela vägen. För händer inget oförutsett så blir vi giftiga.

Till våren blir det appellklass, och sen är vi på gång igen..

Fel: våren har varit och appellen och BH är avklarade. Nu väntar och IPO 3, lägre klass sök och skydds.