Grodperspektiv

När jag tog körkort i slutet på 50-talet var det lite annorlunda än det är nu. Bl.a. fanns ingen hastighetsbegränsning. Inte ens i städer eller samhällen. När man kom till ett samhälle möttes man av en skylt som bestod av ett lodrät streck som korsas av en massa vågräta streck. Det betydde att man kom till en tätort och att man skulle anpassa hastigheten. En frihet bilisten hade som tydligen missköttes eftersom myndigheterna fann sig föranlåtna lägga det ansvar på etablissemanget. Det blev 50 km och skyltarna byttes sedermera ut mot skyltar med siffran 50.

Därefter utökades hastighetsbegränsningen att även gälla utanför tätorter, något som jag hade svårt att acceptera. Det var trots allt så att villkoren när jag tog mitt körkort hade vissa axiom som plötsligt ändrades av den ena partnern i avtalet utan att fråga motparten om vad han tyckte. Jag uppfattade nämligen tagandet av körkortet som ett ingånget avtal med helt klara uttalade villkor. Sedan ändrades villkoren utan att jag som avtalspartner blev tillfrågad. Detta irriterade mig på det kraftigaste och jag kände mig kränkt i mina rättigheter. Detta i sin tur resulterade givetvis i otal hastighetsöverträdelser och en smärre förmögenhet i böter. Ingen av poliserna som stoppade mig kunde uppbringa ens den minsta gnutta förståelse för mitt sätt att resonera, vilket jag uppfattade som ett klart brott mot avtalslagen. För där framgår med all önskvärd tydlighet att den ena avtalsparten inte på egen hand har rätt att ändra ingångna avtal utan att kolla med den man ingått avtal med. Jag menar hur skulle det se ut om jag plötsligt bestämde att mitt körkort gäller för hastigheter på 200 km/tim utan att meddela detta till Vägverket? Givetvis skulle dom neka mitt förslag, på samma sätt som jag uppfattar att jag har rätt neka till deras dumma förslag.

Den senaste tiden har jag noterat att skyltarna vid infarter till tätorter bytts ut till något som liknar en stadssiluett med lite hustak, nån kyrka m.m. Samtidig håller man på att plocka ner 50-skyltarna. Tydligen är det så att någon självpåtagen besserwisser tyckte att han (hon?) kläckt en strålande ide att byta ut den exakta informationen som en hatighetsskylt trots allt är till ett mer symboliskt meddelande till oss bilister. Med tanke på mitt sätt att resonera, måste jag erkänna att jag kommer lite i konflikt. Jag har trots allt lärt mig att 50 betyder 50, däremot uppfattar jag hussiluetterna som lite flummiga i sitt budskap.

Trots allt är det bara fråga om en återgång till något som funnits tidigare och som förkastats. Den stora skillnaden är att förr var det fågelperspektiv på skylten. Nu är det grodperspektiv. Och nu undrar vän av ordning om det inte ligger lite medveten symbolik i detta. Är det inte så att etablissemangets sätt att resonera och agera har förändrats från en övergripande helhetssyn, lite från ovan, till ett synsätt där man inskränker sig till den närmaste omgivningen i både sitt sätt att resonera och lösa problem.

Om det är på det sättet får vi hoppas att det snart vänder. För lägre än grodperspektiv kan man knappast komma i sitt sätt att resonera. Kan vi därför se fram mot en utveckling där det inom ett tiotal år blir en återgång till 50 skyltarna igen. Sedan kommer förhoppningsvis en ny messerschmidt som kläcker iden att byta den exakta skyltingen mot symbolik. Till dess har förhoppningsvis samhällets syn förändrats såtillvida att man åter ser till helheten och att vi då kommer tillbaka till fågelperspektivet. Något man verkligen saknar idag!