"Elaka" hundförare

…har vi gott om. Inte bara i klubben.  Dom finns överallt. 

 

När dressyrpolicyn infördes i mitten på 90-talet var vi många som menade att den nog var bra men att den uteslöt en stor del hundförare som är väldigt elaka mot sina hundar utan att förstå. Det är den gruppen som tror att dom lärt in momenten (utan att egentligen ha gjort det) och sedan är väldigt obehagliga mot sina hundar för att dom inte lyder. Hur skall dom kunna det – dom vet ju inte vad det är frågan om.

 

Eftersom jag hållit på med brukshundar i 40 år så har jag givetvis skaffat mig en stor erfarenhet. Och den har inte blivit mindre de senaste åren när jag gång på gång fått byta unghund p.g.a. medlevererade defekter.

 

Senaste hunden är drygt 2 år. Han är otroligt lydig och i princip helt problemfri i hanterandet.  Han kan ligga plats okopplad 5 meter från skyddsträning, han rör sig obesvärad bland exempelvis nybörjarkurser utan att låsa upp sig på andra hundar och han har en stor idol; husse.

 

Egentligen är han inte så trivsam – under sin uppväxt gick han under smeknamnet det lilla äcklet – men jag hade tagit till mig av bra träningsmetoder kombinerat med mycket eget grubblande. Det pinsamma är att det tog så lång tid innan jag fattade principen.

Receptet är mycket enkelt: Beröm, mycket beröm, och än mer beröm. Och när han inte gör som han skall löser vi det problemet blixtsnabbt och sedan får han beröm igen. Och när jag säger att vi löser problemet så gör vi det så att han förstår.

Jag står exempelvis inte på 10 meters avstånd och gapar på min hund och blir än mer irriterad på att han inte fattar. Eller som några förare gör; gapar på sina hundar för att dom inte hänger med i helomvändningen. Hur bra tror ni det blir??  Lär hunden istället!!

 

Och då går man nere på klubben i Risa och ser hur hundförare är elaka och orättvisa mot sina hundar. Det svärs och gapas, skälls och delas ut tjuvnyp. Och skulle man någon gång tycka att någon hundförare går för långt och man påtalar det möts man av total oförståelse.  ”…men jag är väl alltid snäll mot min hund…”

 

Bland det värsta är när folk är rädda för sina hundar och inte erkänner det. Är väl inget farligt att erkänna och be någon om hjälp. Jag har varit nattvakt och aldrig förnekat att jag är mörkrädd. Tackla problemen istället för att ljuga både för sig själv och andra.

Till sist måste jag tillstå att jag nog också har en ”elak” period bakom mig. Men jag har lärt mig!

 

Lothar

 

Nedan är saxat ur SBK:s dressyrpolicy:

 

Hunden lever som vi människor i grupper där man har olika roller och funktioner. Initiativ och ledarskap samordnar gruppens aktiviteter. En förutsättning för detta är ett väl fungerande kommunikationssystem. Hot och aggression ökar avståndet mellan individer och splittrar en grupp. Hunden skall känna sig trygg i sin grupp och roll.

 

Inom Brukshundklubben står hunden i centrum. Detta innebär att medlemmen skall förhålla sig till sin hund så att den inte utsätts för otillbörlig eller kränkande behandling. Hunden skall behandlas väl och handhas från sina individuella förutsättningar.