Nästan 40 år aktivt

hundliv inom SBK har givetvis efterlämnat en del intryck. Skillnaden mellan då och nu är att då var man tvungen att ta reda på hur det fungerar. Nu behöver man bara köpa en bok och slå upp rätt kapitel.

Slår man då i fel bok - författaren har inte samma målsättning/uppfattning om hur/vad man skall använda hunden till, kan det i och för sig bli fel.

För några veckor sedan var jag på en föreläsning i en känd studieorganisations regi. Det var mycket intressant, men tog man till sig alla tips om hur man får en hund snäll och passiv så kanske det inte riktigt är vad brukshundföraren vill höra. Och det är väl faran om man inte har rätt kravspecifikation.

Ett exempel: I Tyskland har man i sina prov inte momentet uppletande. Har man då en unghund som gärna bär på prylar och kommer för att visa upp dom, så skall man nonchalera hunden eftersom det uppfattas som ett försök till en dominanshandling. Inom SBK tycker vi det är ett käckt beteende. Vi noterar att anlaget finns och hanterar det med inriktning på vår målsättning.

Vad jag vill säga är att inget är helt fel (nåja) och inget är helt rätt utan anlag och inriktning får bestämma handlingsplanen och med det vad jag vill ha ut av min hund. Man skall ha klart för sig att man har hund för sin egen skull och inte för nån annan. Vill jag exempelvis att min hund skall ligga i sängen och tigga vid matbordet så är det min grej. Problemet uppstår om det plötsligt dyker upp besök och man skall snabbt och lätt vänja hunden av med det den annars får göra - då är det som bäddat för konflikt. Och det är hunden som blir lidande för han har inte gjort fel och fattar nada varför han plötsligt utsätts för div. korrigeringar och ev. handpåläggning.

Det finns några enkla regler att hålla sig till om man vill ha ett mysigt förhållande med sin hund.

Börjar vi med skillnaden mellan uppfostran och dressyr. Även om det låter tråkigt kan man säga att uppfostran är lite förbudsträning; att inte hoppa på folk, att inte tugga sönder, att vara tyst i bilen, att inte ligga i soffan m.m. Här kan man antingen nyttja sitt ledarskap (om man har något) och lägga i förbud - sådär rakt av. Eller  man kan avleda med godis och förstärka vad hunden gör istället för det han inte får göra. Exempelvis bli kvar på backen istället för att hoppa på folk.

Kommer vi till dressyr så skall vi istället lära hunden att göra saker. Många uppfattar detta som krångliga grejer, men man behöver inte göra det värre än det är. Det finns några tummregler:

Indirekt-, direkt retning och förstärkning är alltid gångbart även om det är lite ute just nu. Vi tar ett enkelt exempel låt oss säga inkallning.

Hunden finns nånstans från oss, kopplad eller okopplad spelar  ingen roll i detta exempel, och så skall vi få till oss djuret.

Vi börjar med den indirekta retningen (Hundens namn, hit eller annat kommando). Sedan lägger vi på den direkta retningen (springer ifrån, backar, lätt(!) ryck i kopplet eller annat som DIREKT styr hunden att göra det vi önskar). Sedan när hunden är där vi vill ha den (framför i det internationella eller vid sidan i det svenska) ger vi förstärkning (röst, klapp, godis, bitleksak eller boll). Vill man vara riktigt seriös, skall man se till att så många av dom direkta retningar är nyckelretningar (Utlöser en instinktshandling).

Det kanske inte är riktigt så enkelt, för det finns oändligt mer som inverkar, men håller vi oss till detta så blir i vart fall inget fel!

Om vi då tar lite om umgänget med hund. Prata mycket med din hund. Inga kommandon utan bara att du talar när ni umgås. Det har två funktioner. Dels lär sig hunden tyda din sinnesstämning och dels är du mer tydlig i ditt kroppsspråk när du talar än om du bara går omkring och tiger. Dessutom lär sig hunden med tiden vad du menar. En vuxen hund kan komma ihåg flera hundra ord.

Kommer vi sen till kommandon, är det där dom flesta (även jag) gör fel. Utgår vi från att hunden kan ett kommando (400-500 upprepningar med direkt retning) finns ingen anledning att upprepa det när hunden inte lyder, utan då korrigerar vi DIREKT. Varje kommando som upprepas utan att olydnaden korrigeras leder till avdressyr!!!!

Så om hunden exempelvis jagar en hare finns ingen anledning att ropa mer än en gång om han inte kommer. Anledningen till att man kanske skall ropa ett par gånger till är mest för att kringstående inte skall få uppfattningen att man inte bryr sig..

Undvik valmöjlighet för hunden. Lägg inte upp övningar så att hunden kan välja, det skapar bara konflikter. Övningen läggs upp så att hunden utför momentet rätt och belönas för detta.

Var alltid ärlig mot din hund. Jag tänker på alla gånger jag får gåshud på Brukshundklubbar när folk ropar Braaaaaaaa....... och man riktig hör falskheten i deras röst. Beröm hunden när du är nöjd, är du inte nöjd så visar du det exempelvis med ett negativt kroppsspråk, avvisning eller dyl.

Hota inte din hund! Finns många sätt att hota hunden, skramla med kastkedja, nycklar, höja armen och hota med slag m.m. Allt det skapar bara konflikt. Vill jag korrigera en hund så är det givetvis för ett felbeteende. Korrigera då snabbt, kort och anpassat efter situationen. Direkt efter korrigeringen belönar (förstärker) man det riktiga beteendet och saken är utagerad. Hotar  man hunden blir gärna lite restprodukter hängande i luften som påverkar det fortsatta sammarbetet. En snabb - mekanisk - korrigering är direkt utagerad och påverkar inte fortsatt träning.

Till sist. Ta inte ut dominans i fysisk konflikt med hunden typ titta i ögonen, pressa mot golvet eller annat töntigt. Dominansen tar man ut i vardagen där hunden hela tiden (nästan) får rätta sig efter sin förare. Fundera hur en chef behandlar sina anställda. Kallar chefen så går man hela vägen till honom. Man blir inte stående några meter ifrån så att han får gå sista biten. Tänk  på det nästa gång du ropar in din hund. Eller kommenderar "fot". Vem ställer upp jämte vem?

En sak till; godis är avstressande och en del hundar gör det omöjliga för att få det.

Tycker du det du läst låter enkelt? Det är det också. Krångla inte till saker mer än nödvändigt. Tänk på att det är nästintill omöjligt för hunden att fatta något som inte ens du förstått. 

Lothar Marunga